måndag 8 december 2014

Nu gäller det... typ

Imorgon går jag in i dag 5 i min cykel vilket innebär första pregotimetabletten och första kurgenomgången. Ringde mottagningen idag och de ska höra av sig för ultraljud antagligen under nästa vecka... Känns hoppfullt, spännande och jobbigt på samma gång...

Tänk om det inte fungerar som det ska? Eller att ev befruktat ägg inte fäster? Eller att det inte händer något alls?!

Försöker se hoppfullt på det hela och vara tacksam över att allt har hittills gått snabbt och relativt smärtfritt...

Börjat virka och sticka smått igen, ett tecken på att jag börjar se en ljus sida av det hela?!


... Om ca 3 veckor vet vi om det finns chans att få en extra välkomnande julklapp eller inte ;)

tisdag 25 november 2014

Vägen vidare...

Igår skedde alltså "operationen". Jag var hela helgen orolig att jag inte skulle få bli sövd eftersom jag fick en vrålförkylning i torsdags. Men jag tror att en helg med spa gjorde susen för igår morse var förkylningen nästan väck.

Vi kom tidigt till kliniken och fick faktiskt vänta in sköterskorna som inte ens börjat jobba...

Jag fick byta om till "sexiga landstingskläder" och fick därefter ta smärtstillande och de satte dropp. Efter det kom narkossköterskorna och informerade om proceduren och sedan rullades jag in på operation. Allt gick snabbt och sömnmedlet jag fick var sååå snabbverkande att jag knappt hann andas in lustgasen.

Knappt 45 min senare blev jag väckt och fick vakna till på avdelningen. Jag kände mig förvånansvärt pigg men fick efter en stund ont i de nedre regionerna. Fick en dunder morfintablett som satt i nästan hela dagen..

När jag fått vakna till och fått i mig lite kaffe kom kirurgen in och pratade med mig. Det visade sig att allt såg bra ut och nu kan vi äntligen ta nästa steg, det jag velat pröva i sedan i våras; Provera tillsammans med pregotime... Ska köra igång när blödningen efter denna har gått över (livmodern är irriterad och sårig efter ingreppet).

Så nu är det nya tag... Ska gå på en enkel dos till att börja med efter mensdag 5... Sedan ska jag in för att kolla om det lossnar några ägg... Så nu blir det att köra skyttetrafik på kliniken... Men det går framåt och det gläds jag åt!!!


måndag 10 november 2014

Hemmavid...

Fick kraftiga menssmärtor i lördags och det har varit ihållande i 2,5 dygn... Varit hemma idag och nu börjar det ge sig.

Ringde rådgivningen som noterade detta på min journal. Misstänkt missfall trodde hon eftersom jag blödde så mycket med smärta. Har haft på känn att jag hade ägglossning för ca 2 veckor sedan så visst blir man lite nojig...

Men men, har inte haft mens sedan i våras så det kan lika gärna vara därför. Hur som helst, har det varit ägglossning som vi ser positivt på eftersom det stått still med den fronten sedan läääänge....

Någon annan som haft erfarenhet med långt uppehåll och sedan kraftiga smärtor?!

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 8 november 2014

Tankar kring...

Vi har haft en period där det gått bra att vara med barn. Vi har barn ständigt runtomkring oss känns det som. Men i torsdags brast det...

Ena grannen har nyss fått en bäbis som fått kolik och skriker i dödsförtvivlan genom nästan alla nätter (stackars föräldrar) och den andra grannen har en pojke som 05.30 börjar banka och hoppa i lägenheten ovanför... Och visst är det mysigt att veta att grannarna lever men det ger också en tomhet i vår lägenhet...

... Sedan är mina och min mans vänner i avelstagen bokstavligt talat! På tre år har alla våra vänner fått barn och vissa är eller jobbar på nummer två... Några vet om vår situation och några inte. Skönt är att ingen frågar, än... Men visst gör det ont när vänner kommer och säger att "vi har försökt i två månader och vi blir inte med barn" och tre veckor senare är dom gravida.

Man ska glädjas med dem och det gör jag. Fick ett gudbarn i höstas som jag får rå om som när jag har lust :) men alla vet ju att det är inte samma sak...

Om vi försöker stänga av finns barn runtomkring oss hela tiden. Och på något sätt har vi inte förståelsen, kunskapen eller igenkännandet och man börjar känna sig som när man var liten och inte hade en bmx som alla andra barn. Man får vara med och leka tills man ska cykla in i skogen och man inser att cykeln kommer gå sönder om man cyklar i skogen... Det går liksom inte...

Lite lördagsältande innan jag gaskar upp mig och FAKTISKT kan,än så länge, lägga pengar på mig själv istället för blöjor. Lördag på stan blir det!

Over and out





- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 4 november 2014

Det händer grejer

Knappt en vecka efter HSS undersökningen fick vi ett datum för operation. Det blir i slutet på november.

Igår var jag och träffade sköterska och läkare och lämnade lite prover. Det känns skönt att vi har börjat reda i allt och att processen går framåt. Förhoppningvis vet vi efter operationen vilken "åtgärd" vi ska göra dvs IVF eller bara extra hormoner (såsom provera och pregotime).

All personal var upplysande och jag fick reda på alla mina frågor. Operationen blir genom narkos och jag har aldrig blivit sövd förut, vilket känns lite pirrigt... För att inte tala om hur stackars musen kommer känna sig. Jag är väldigt smärtkänslig och begärde allt smärtstillande som gick att få...

Så nu om tre veckor väntar vi på nästa steg i denna väntan....


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 28 oktober 2014

Hur börjar man.....?!

Tomhet, frusteration, sorg, ledsamhet, ilska.... Många ord kan beskriva den känsla som ofrivilligt barnlösa går igenom. Hela spektrumet av känslor skulle nog beskriva hur vi känner oss...

Jag och min man har i ca 1,5 år försökt aktivt att få barn, utan en tillstymmelse av lyckat resultat. Så, förra hösten tog jag kontakt med mina barnmorska som satte mig på provera för att få igång ägglossning utan resultat... Det blev kö till fertilitetskliniken...

Förra onsdagen hade vi vårt första besök. Äntligen händer det något! Vi fick ta prover, jag fick hoppa upp i gynstolen och frågor kring vårt liv skulle besvaras. Vad läkaren såg var kanske det man inte ville se...Tjocka hinnor och blåsor lite här och var...

Nu är det ju så att jag haft en magkänsla väldigt länge att felet ligger på mig eftersom både min mamma och syster har/haft komplikationer (PCOS).

För att vara på den säkra sidan ville de ändå först göra en HSS (genomspoling av livmodern) för att senare bestämma hur de skulle gå vidare. Egentligen är det upp till 3 månaders väntetid men redan dagen efter fick jag komma in pga avbokat möte med en annan patient. Undersökningen fick tas i två omgångar för en expert ville se "mitt fall". Det visade sig att jag har två "knölar" som kan hindra att ägget fäster (om jag förstod det rätt). Själva undersökningen gjorde inte ont alls men det "kittlades" lite när de spred koksaltlösningen. Däremot hade jag väldigt ont efteråt... Ja, det var nog först igår som jag inte kände något i huvudtaget. Under helgen har jag haft molnande värk och det blev värre när jag ätit mat och skulle resa på mig... Men vad gör man inte för att få svar... Och jag har förberett mig mentalt för fler kommande smärtor.

I alla fall så ville de titta vidare på dessa knölar ytterligare och nu väntar jag på en operationstid som kan ta upp till 3 månader innan den sker... De kommer att söva mig, gå in med kamera och om så behövs ta bort allt (skrapning, samma procedur som vid en abort).

... Så här står jag nu... Väntar på operation.... Väntar ytterligare på att något ska hända... Det är märkligt men när man har väntat så länge och börjar känna målvindar ska tiden gå i slow motion känns det som...

Här är min resa nya livsresa... Att gå från två till tre.... Du får gärna hänga med...