Igår skedde alltså "operationen". Jag var hela helgen orolig att jag inte skulle få bli sövd eftersom jag fick en vrålförkylning i torsdags. Men jag tror att en helg med spa gjorde susen för igår morse var förkylningen nästan väck.
Vi kom tidigt till kliniken och fick faktiskt vänta in sköterskorna som inte ens börjat jobba...
Jag fick byta om till "sexiga landstingskläder" och fick därefter ta smärtstillande och de satte dropp. Efter det kom narkossköterskorna och informerade om proceduren och sedan rullades jag in på operation. Allt gick snabbt och sömnmedlet jag fick var sååå snabbverkande att jag knappt hann andas in lustgasen.
Knappt 45 min senare blev jag väckt och fick vakna till på avdelningen. Jag kände mig förvånansvärt pigg men fick efter en stund ont i de nedre regionerna. Fick en dunder morfintablett som satt i nästan hela dagen..
När jag fått vakna till och fått i mig lite kaffe kom kirurgen in och pratade med mig. Det visade sig att allt såg bra ut och nu kan vi äntligen ta nästa steg, det jag velat pröva i sedan i våras; Provera tillsammans med pregotime... Ska köra igång när blödningen efter denna har gått över (livmodern är irriterad och sårig efter ingreppet).
Så nu är det nya tag... Ska gå på en enkel dos till att börja med efter mensdag 5... Sedan ska jag in för att kolla om det lossnar några ägg... Så nu blir det att köra skyttetrafik på kliniken... Men det går framåt och det gläds jag åt!!!
tisdag 25 november 2014
måndag 10 november 2014
Hemmavid...
Fick kraftiga menssmärtor i lördags och det har varit ihållande i 2,5 dygn... Varit hemma idag och nu börjar det ge sig.
Ringde rådgivningen som noterade detta på min journal. Misstänkt missfall trodde hon eftersom jag blödde så mycket med smärta. Har haft på känn att jag hade ägglossning för ca 2 veckor sedan så visst blir man lite nojig...
Men men, har inte haft mens sedan i våras så det kan lika gärna vara därför. Hur som helst, har det varit ägglossning som vi ser positivt på eftersom det stått still med den fronten sedan läääänge....
Någon annan som haft erfarenhet med långt uppehåll och sedan kraftiga smärtor?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ringde rådgivningen som noterade detta på min journal. Misstänkt missfall trodde hon eftersom jag blödde så mycket med smärta. Har haft på känn att jag hade ägglossning för ca 2 veckor sedan så visst blir man lite nojig...
Men men, har inte haft mens sedan i våras så det kan lika gärna vara därför. Hur som helst, har det varit ägglossning som vi ser positivt på eftersom det stått still med den fronten sedan läääänge....
Någon annan som haft erfarenhet med långt uppehåll och sedan kraftiga smärtor?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 8 november 2014
Tankar kring...
Vi har haft en period där det gått bra att vara med barn. Vi har barn ständigt runtomkring oss känns det som. Men i torsdags brast det...
Ena grannen har nyss fått en bäbis som fått kolik och skriker i dödsförtvivlan genom nästan alla nätter (stackars föräldrar) och den andra grannen har en pojke som 05.30 börjar banka och hoppa i lägenheten ovanför... Och visst är det mysigt att veta att grannarna lever men det ger också en tomhet i vår lägenhet...
... Sedan är mina och min mans vänner i avelstagen bokstavligt talat! På tre år har alla våra vänner fått barn och vissa är eller jobbar på nummer två... Några vet om vår situation och några inte. Skönt är att ingen frågar, än... Men visst gör det ont när vänner kommer och säger att "vi har försökt i två månader och vi blir inte med barn" och tre veckor senare är dom gravida.
Man ska glädjas med dem och det gör jag. Fick ett gudbarn i höstas som jag får rå om som när jag har lust :) men alla vet ju att det är inte samma sak...
Om vi försöker stänga av finns barn runtomkring oss hela tiden. Och på något sätt har vi inte förståelsen, kunskapen eller igenkännandet och man börjar känna sig som när man var liten och inte hade en bmx som alla andra barn. Man får vara med och leka tills man ska cykla in i skogen och man inser att cykeln kommer gå sönder om man cyklar i skogen... Det går liksom inte...
Lite lördagsältande innan jag gaskar upp mig och FAKTISKT kan,än så länge, lägga pengar på mig själv istället för blöjor. Lördag på stan blir det!
Over and out
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ena grannen har nyss fått en bäbis som fått kolik och skriker i dödsförtvivlan genom nästan alla nätter (stackars föräldrar) och den andra grannen har en pojke som 05.30 börjar banka och hoppa i lägenheten ovanför... Och visst är det mysigt att veta att grannarna lever men det ger också en tomhet i vår lägenhet...
... Sedan är mina och min mans vänner i avelstagen bokstavligt talat! På tre år har alla våra vänner fått barn och vissa är eller jobbar på nummer två... Några vet om vår situation och några inte. Skönt är att ingen frågar, än... Men visst gör det ont när vänner kommer och säger att "vi har försökt i två månader och vi blir inte med barn" och tre veckor senare är dom gravida.
Man ska glädjas med dem och det gör jag. Fick ett gudbarn i höstas som jag får rå om som när jag har lust :) men alla vet ju att det är inte samma sak...
Om vi försöker stänga av finns barn runtomkring oss hela tiden. Och på något sätt har vi inte förståelsen, kunskapen eller igenkännandet och man börjar känna sig som när man var liten och inte hade en bmx som alla andra barn. Man får vara med och leka tills man ska cykla in i skogen och man inser att cykeln kommer gå sönder om man cyklar i skogen... Det går liksom inte...
Lite lördagsältande innan jag gaskar upp mig och FAKTISKT kan,än så länge, lägga pengar på mig själv istället för blöjor. Lördag på stan blir det!
Over and out
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 4 november 2014
Det händer grejer
Knappt en vecka efter HSS undersökningen fick vi ett datum för operation. Det blir i slutet på november.
Igår var jag och träffade sköterska och läkare och lämnade lite prover. Det känns skönt att vi har börjat reda i allt och att processen går framåt. Förhoppningvis vet vi efter operationen vilken "åtgärd" vi ska göra dvs IVF eller bara extra hormoner (såsom provera och pregotime).
All personal var upplysande och jag fick reda på alla mina frågor. Operationen blir genom narkos och jag har aldrig blivit sövd förut, vilket känns lite pirrigt... För att inte tala om hur stackars musen kommer känna sig. Jag är väldigt smärtkänslig och begärde allt smärtstillande som gick att få...
Så nu om tre veckor väntar vi på nästa steg i denna väntan....
- Posted using BlogPress from my iPhone
Igår var jag och träffade sköterska och läkare och lämnade lite prover. Det känns skönt att vi har börjat reda i allt och att processen går framåt. Förhoppningvis vet vi efter operationen vilken "åtgärd" vi ska göra dvs IVF eller bara extra hormoner (såsom provera och pregotime).
All personal var upplysande och jag fick reda på alla mina frågor. Operationen blir genom narkos och jag har aldrig blivit sövd förut, vilket känns lite pirrigt... För att inte tala om hur stackars musen kommer känna sig. Jag är väldigt smärtkänslig och begärde allt smärtstillande som gick att få...
Så nu om tre veckor väntar vi på nästa steg i denna väntan....
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)