Väntar och väntar...

Ultraljudet såg bra ut, vi är nu beräknade 17 juli nästa år. 

Nu väntat vi på att få passera v12 så vi förhoppningvis kan andas ut och njuta av ett nytt liv... 

Leva i vakuum

Plussade på -4 och nu väntar vi på ultraljud som sker nästa onsdag. Idag går vi in i vecka 7+0 och jag har oro i hela kroppen.

Har även haft mindre blödningar vilket oroat mig och tar nu test varje dag för att se om hcg-nivån sjunker. Annars har jag stor aptit, trötthet och illamående som jag inte hade dessa veckor förra gången så det bådar gott! 

Nu väntar vi bara på positiva besked! Håll tummar och tår! 

Sommaren kom och gick...

Och plötsligt kom vi in i November....

Blödningen avtog ca 2.5 vecka efter missfallet. Två veckor efter det kom en spontan mensblödning. Ringde kliniken... De berättade att detta var vanligt och vi skulle avvakta för att sätta igång med behandlingen igen som skulle vara i september. Jag har mått ändå ganska bra psykiskt trots det som hände i somras. Humöret går upp å ner med reder mig mer dag för dag.

I slutet av augusti fick jag en spontan blödning igen efter visat positivt på ÄL. Inget hände. Mens 0 BIM .. Samma sak i september. ÄL men inget positivt på grav- stickan, mens +1 BIM. Efter varje misslyckat försök ringde jag kliniken som ville vänta med behandlingen eftersom jag hade fått igång egen blödning och trolig ÄL...

Men så i oktober fick jag nog ringde igen, och tur var väl det, rätt människa var i luren och vi satte igång med en kur igen. Återigen tider till kliniken. Efter kuren på letrozol fick vi ta en Ovitrellespruta precis som förra gången.

Nu är jag på dag -6 och håller tummar och tår. Vi kommer testa på tisdag för jag ska resa bort onsdag-söndag nästa vecka. Eller så väntar vi tills jag kommer hem. Har inte riktigt bestämt än. Denna gång har jag i alla fall köpt testa-tidigt test för att kunna se ev postiva besked liiite i förväg,  Känner att jag fått den klassisk testmanin. Testat ÄL-stickor för typ 300kr denna månad och tjuvtestat grav-test idag (såklart neg) ... Vill helst testa hela tiden!


Återkommer när svar getts.. Håller tummar och tår.

Smärtan fortsätter

Jag vet inte om jag är nojig eller om jag fått mer smärta?! Imorgon kommer jag ringa barnmorskan men med min vanliga tur är väl inte allt ute och jag får in och skrapa resten. 

Så less på skiten nu! Det jobbigaste blir ju att inte få bada i havet och gå med binda i 35 graders värme (ja det har stört mig dessa varma dagar) när vi åker utomlands på lördag.... Min vanliga otur...

Missed abortion

...Så kallas det missfall jag har. Kroppen fortsätter att bli gravid. Därför hade jag gravidmage, muntorrhet och trötthet veckor efter embryot dött. Nu har visserligen magen (livmodern) krymp efter beskedet i fredags men efter ett extra ultraljud idag ska vi nu hjälpa naturen på traven. Jag har fått en hög med piller och anvisningar. 

Jag som inte brukar ha så mkt menssmärta bävar för denna smärta och hoppas att de piller jag fått hjälper. Är ju så smärtkänslig. Vid ägglossningen i april vred jag mig av smärta och trodde något var fel...

Allt börjar sjunka in och den värsta smärtan har lagt sig men jag kommer nog ändå sörja ett tag framöver. Jag vill ju sååå gärna ha mitt barn! Konstigt nog känner jag mig ändå privilegad att jag äntligen, efter barnlängtan i 5år, fått känna hur det är att vara gravid om än bara för en kort period. Många får inte möjligheten eller chansen till detta...

Nu hoppas jag på en kort smärta med snabb läkning så vi får börja om från början igen! 

Drömmen sprack med en mening

 "Ledsen men vi kan inte se ett hjärtljud"... Igår var vi på ett ultraljud igen, embryot hade krympt och inget hjärtljud då heller.

6 veckor tidigare hade vi äntligen plussat. Vi trodde inte att det var sant!!! Att vi kunde bli gravida, att detta lyckades 

Jag hann berätta för alltför många och vi hann suga på karamellen tills vi åkte in på VUL (vaginalt ultraljud)

Om missfallet inte kommit igång på onsdag kommer vi ha en planerad abort/missfall (vet inte om det finns något ord för det).

Har väl den senaste veckan känt det på mig, symtomer har avtagit och att inte se hjärtat bådar inte gott efter allt jag läst på om detta. Så nu försöker vi smälta in allt och leva på hoppet eftersom vi faktiskt haft ägglossning och fått ha känslan av att vara gravida om än för en liten stund.

Jag sörjer och gråter om vart annat men vet att den här gången var det inte meningen för oss att bli föräldrar. Det var helt enkelt för otroligt för att vara sant. Jag har verkligen bävat för att få missfall för vi som håller på med behandlingar är det eller känns det som missfall är något som ingår i paketet för våra behandlingar.

Den här sommaren är skit.....

Status quo

Var på tidigt VUL (vaginalt ultraljud) idag och det blev inte som vi tänkt oss. Istället för att höra att allt såg bra och fint ut fick vi en ny tid nästa vecka. Gynläkaren ville se om det hade blivit större och växt till sig. Hon kunde även inte se tydligt att hjärtat slog...

...Vi blev så snopna båda två. Antingen hade vi trott på missfall eller ett hjärtslag... Inte detta... Så en vecka till av väntan för att se om det blir bättre till vecka 10 (10+1)...

Så kan det vara... Nu hoppas vi på framsteg och väntar till nästa gynbesök...

Hur är detta möjligt?!

Snart en vecka har gått sedan vi fick se denna bild vid vårt köksbord:



Det är helt ofattbart och overkligt! Jag kan inte riktigt fatta att det är sant..

Om Ca 3 veckor ska vi på ett tidigt ultraljud och jag tror inte att varken jag eller maken kommer tro att det är sant!

Vi har valt att till morsdagen berätta för familjen men kommer nog att vänta med resten tills vecka 12 har passerat pga missfall..

Har lite klassiska känningar men försöker att inte klaga... Jag ska vara sååå tacksam för denna gåva som jag hoppas vi får behålla :)

Lååång väntan...

Den andra pregotimekuren tog sig inte så vi har nu testat Letrozole, som är ett annat läkemedel som ska sägas hämna östrogenet och ges till kvinnor som haft cancer för att få igång menscykeln typ.

Letrozolet gav utslag, vi var på ultraljud förra måndagen och samma dag fick jag ta en spruta för att ge ägglossningen en skjuts. Efter det har jag haft ont och molnande värk fram till för två dagar sedan ungefär. Nu väntar vi på att testa oss för att se om det blivit positivt eller negativt.

Skillnaden är att jag denna gång började ta tabletten dag 3 i min menscykel fram till dag 7 (alltså end fyra tabletter). Ultraljudet gjordes ca 5 dagar efteråt.

Det känns skönt att vi får utslag på dessa tabletter.. Nu får vi hoppas på att vi plussar senare nästa vecka!

Jag försöker att inte tänka på det så mycket och fokuserar fortfarande på träning. Dessutom har jag tagit tjänstledigt nästa för att få ner min stress och oro... Förhoppningsvis kanske det händer grejer innan hösten ;)

Läget återställt eller!?

Nu har äntligen pergotime kommit jag är på dag 3 i kuren. Haft känningar igår och idag men känner att det är för lite för att hoppas på ngt, eller så har jag placebokänningar :/

På måndag ska vi in på ultraljud för att kolla om kuren tagit på rätt sätt. Hoppas, hoppas!

För övrigt har vi försökt att inte tänka så mycket på det hela. Mitt fokus just nu är att tappa kilon och träna inför prov till att bli instruktör. Jag tror det kan göra mig gott och tar bort fokuset på arbetet och barnhets...

Over and out

Vi går mot väntans tider...

Jag har fortfarande inte fått tag i pregotime och hoppas på att det kommer levereras nästa vecka.

I väntan på det har jag äntligen tagit tag i träningen och kosten och försöker gå ned de "blinda" kilon som jag lagt på mig under denna vinter. Pju, inte visste jag att jag kunde sjunka så lågt att jag skulle få känna denna uppförsbacke igen.

Annars känner jag mig ganska lugn. Jag har börjat titta på ett program som tv3 visade för ett par år sedan som handlar om barnlöshet, vilket är för min intressant och jag lär mig mycket om känslor men också hur IVF praktiskt går till.

Det var väl det så länge...

Inga positiva turer...

Idag ringde en av mina bästa kompisar och berättade det man inte vill höra och ger dubbla känslor, Hon är med barn....

I somras när jag var till henne (vi bor ca 100 mil ifrån varandra) berättade jag om vårt problem och hur vi skickade in ansökan om utredning hade de nyss börjat försöka... Vi har nog också svårt att få barn sa hon... Nu sitter hon där på hemligheten, att de tagit dem 6 månader för att bli gravida...

6 månader.... Det är så länge som jag varit inskriven i programmet. Det är 3 månader av försök med hjälp och 2 år av barnlöshet...

Jag blir så ledsen på dem som säger att "vi blir inte med barn" när de försökt i 2 månader.... De har inte alls förståelse att det finns de som försökt i 2, 4 eller 6 år....

Nu är jag så less på andras barnsnack att jag kan spy... Grät över detta för första gången på flera månader, ni vet sån där ångestfyllt över att jag känner mig så maktlös, ensam och bitter på en och samma gång. För mig är det bara att vänta... Vänta på prover, vänta på ägglossning, vänta på rätt "dag" för att ta mina piller, vänta på att ha sex däremellan....

När är det min tur att berätta? När ska jag få hitta mitt plus på stickan?

Nu hoppas jag i alla fall få fler besked på ett tag för nu är ALLA mina kompisar med barn eller har fått barn. Nästa omgång är alla barndop och namngivelsefester...

januari kom och gick...

Jag har inte orkat skriva något.... Mest för att besvikelsen infann sig när kuren innan jul inte hjälpte.

Vi fick order om att köra en dubbelknur efter jul så när storhelgerna var över började ja knapra provera igen. Men till min besvikelse var pregotime slut i hela Göteborg så denna månad blir det inget heller, bara en fucking blödning utom något alls. Klart vi hoppas och försöker ändå men nederlagen är lite tröttsamma. Samtidigt läser jag mer och mer om barnlöshet och vill inte klaga för de finns dem som kämpat med värre saker i fler år än oss....

Om två veckor är det dop för mitt gudbarn. Tycker det ska bli kul samtidigt som jag gått in i en period då jag inte orkar prata barn, se bebismagar eller barnrelaterat. Försökte sy lite dreggisar och mössor för någon vecka sedan men det blev typ en och sedan orkade jag inte längre....

Nu försöker jag fokusera på min vikt och träning, då den har skenat iväg sedan i höstas men det är svårt när man halkat efter i träningen och kroppen är fysiskt trött jämt.....

Lite uppdatering så här i slutet av den månad jag brukar avsky mest.... Den är snart över och en ny månad är på väg med nya försök och nya mål :)